"Got to get out" och "Frustration" måste vara två av de fetaste rocklåtar som gjorts och att de dessutom går att finna på en av de grymmaste rockplattorna från slutet av -70-talet gör det inte sämre. Jag snackar här om sångaren/låtskrivaren Nick Gilders första platta som soloartist, "City Nights" från 1978. Gilder gjorde dock först en kortare karriär i det Vancouver-baserade bandet, Sweeney Todd (där även den unge Bryan Adams fanns med i bilden - tro det eller ej...), mellan åren 1975-77 innan han gjorde det rätta beslutet att köra ett eget race.
"City Nights" är nog mest känd för singelhiten "Hot child in the city" dock är nog detta albumets sämsta spår vilket inte är ett dåligt betyg. Soundet som Gilder och hans band producerade låg väl egentligen inte riktigt rätt med den tidens strömmar. Nej, detta är varken punk eller
new-wave eller power-pop. Jag skulle istället vilja säga att Gilder var några år före sin tid. Vad det handlar om här är någon form av FM-rock (jag vet vad ni tänker...;) med glam-hintar - eller egentligen bara - en sjujäklans fet R.O.C.K `n`roll. På något sätt låter det som ett mer storslaget The Pop (-fett power-pop band från slutet av 70-talet som alla borde höra!). Men det är innovativt - mycket tack vare att Gilder har en av rock-historiens coolaste röster (efter typ Robin Zander, Robert Plant och Geddy Lee.) Jag hade sån flyt att hitta "City Nights" för fyra dollars i Boston, maj år 2007.
2 kommentarer:
Måste kolla upp detta, har aldrig hört plattan men låter ju jävl.. spännande
micke h
Gött med Geddy Lee-referens... och den personliga favoriten beträffande Geddy måste vara Pavement-strofen "What about the voice of Geddy Lee / How did it get so high? / I wonder if he speaks like an ordinary guy? / (I know him, and he does!)"
Humor!
Skicka en kommentar