#41 Willie Nile - Streets of New York 2007

Ibland letar men efter någonting nytt, någonting som man aldrig har hört förut. Något som exploderar, något som vänder upp och ner på musiken. Något som man genast vill höra mer av. Så plötsligt hör man någonting som är så traditionellt, förutsägbart, igenkännande, primitivt men så förbannat bra och äkta. New York baserade Willie har tidigare tidigare gjort 8-9 plattor med skiftande resultat. Willie turnerade tidigt med The Who och har gästspelat med många artister; Elvis Costello, Roger McGuinn, Lucinda Williams, Ian Hunter m.m.

Någon sa att Willie är som en-mans-Clash och en ny Bob Dylan i ett, kanske ligger det någonting i det. Det var länge sedan man hörde en sådan genuin inspelad traditionell rockmusik. Willie är ingen man som följer trender, utan spelar från sitt hjärtas inre, vilket man tydligt hör på "New York" plattan. Man kan nästan känna på spelglädjen. Det här är som sagt ingen "ny musik" men Willie visar att enkel New York rock kan vara helt underbar. Kolla även upp de två tidigare plattorna Willie Nile 1980 och Golden Down 1991

Bästa spår: Det får bli Best Friends Money Can Buy

#42 Patty Griffin - Living with ghosts 1996

Vissa artister är det svårt att välja vilket album som egentligen är bäst? Patty från Old Town main, USA, född 1964, har gjort flera bra album framför allt "Living with ghosts "Flaming Red" "100 kisses" och senaste "Children running through" (som man absolut bör kolla upp också). Patty rör sig i Amerikanska folkmusiken och i samma klass som Emmylou Harris, Linda Ronstadt och Bruce Springsteen och sällar sig i absoluta toppen i singer songwriter facket. Hennes sånger har gjorts av ett flertalet artister och man kan förstå varför.

Jag har valt "Living with Ghosts"som är hennes första album och som är helt inspelat akustiskt och fångar hennes röstresurser på ett fantastiskt sätt. Det är lätt att ta till tårarna över hur vackert allting låter när Patty sjunger med sådan närvarå, kraft och känslighet. Gillar man kvinnliga "folksingers" så är Patty Griffin den bästa.

Bästa spår "Time will do the talking"

#46 Over The Edge - Wipers (1983)

Jag är beredd att instämma i Spotify-hypen men det finns en allt tydligare lucka i ett annars nära helgjutet utbud med åtminstone ett par plattor av annars smala band och utbudet på jazz är nära heltäckande. Lätt då att överse med smärre missar som tex Wipers och Del-Lords, Gingersol och screaming Blue Messiahs. 

Ensak är säker: Greg Sage kunde inte bry sig mindre. Han var från början självständig och oberoende genom tillgång till skivindustrins produktionsmedel genom sin far. Wipers behövde därmed inte följa den utstakade vägen med skivsläpp och efterföljande turné. I och med det blev dom anklagade för att inte vara äkta punkare. Wipers, bildat 1977 i Portland,  Oregon, var från början enbart ett studioprojekt och med en mera experimentell framtoning. Vid tiden för Over the Edge var det istället en mörk och hård rock n´roll med ett par riktiga rökare som Romeo och Now is the Time. Eventuellt finns en del Wipers-material upplagt på youtube, ni vet sådana där klipp som är en stillbild på en skivetikett med bara musik. 

NME avslutade sin recension av återutgivningen (1986) av " Over the edge" med orden "Purchase this album and watch your stereo burn!" Skivbolaget (Enigma) fick en massa pengar över efter framgången med the Smithereens första fullängdare och detta finansierade bl.a. Over the edge och plattan gjordes tillgänglig på allvar. Kurt Cobain gjorde aldrig någon hemlighet av sin musikaliska tacksamhetsskuld till Sage och hade upprepade erbjudanden till Sage om att dela Nirvanas scen samt gjorde flera covers på Wipers-låtar, bl. a D-7.

Over the edge  är furiös desperat men också bitvis vacker rock. Omslaget säger kanske inte allt. En närbild på en SG (stämd i öppen D, misstänker jag) rakt över ett par skitiga gitarrmickar. 

Omslaget tryckt på en t-shirt brukar bäras av J.Mascis, tex under det lysande framträdandet av ett återförenat Dinosaur Jr i Rollins Tv-show. Går det att bli creddigare än så?