Precis som min #43:e platsare är detta monster till platta. Det är så sjukt tight, hårt och väl-arrat att man blir helt sprallig. Likt föregående recenserade platta är även denna från tidigt -90 tal och komponerat av ett amerikanskt band - dock ej från Portland utan från the Big Apple - New York denna gång. Bandet vi snackar om här är - Helmet. Ett band som jag tror de flesta har hört talas om....i alla fall de som genomgick sin tidiga tonårs tid under början av 90-talet. Helmet exploderade rejält ett tag under denna tid , dock mest i underground kretsar. Helmets populräritet var och kommer nog alltid vara som störst i deras hemland. Helmets andra platta, "meantime", fick aldrig någon direkt uppmärksamhet utomlands konstigt nog. I USA sålde den hela 1 miljon ex. Detta är i och för sig än mer märkvärdigt tycker jag, då "meantime" är allt annat än en lättsmält platta. Visst, det handlar suggestiva riff som snurrar in sig i skruvade takter, start/stop markeringar och malande sång - skrikande ibland, sjungande ibland - alltid välarrat och medryckande vilket får lyssnaren att trampa takt. Men låtarna är relativt långa, sångaren/låtskrivaren och gitarristen Page Hamilton har väl heller ingen märkbart bra röst. Dock skulle ingen annan kunna ta hans plats. Hamiltons röst är unik och en stor del av Helmets sound. Den är skönt naiv och energisk och blir till en cool och annorlunda kompis till den instrumentala biten som är som en ren "fist i fejjan". Helmet bestod under denna platta utöver Hamilton själv, som är en skolad jazzgitarrist och veteran i den amerikanska undergroundscenen (spelat med Band Of Susans och Glenn Branca) av trummisen John Steiner som är en av mina personliga favviss trummisar (spelar idag med Tomahawk och Battles). Tillsammans skapar de ett WALL OF SOUND -som tog den alternativa metal-scenen ett steg längre. Lyssna på "unsung" och "give it."
